lördag, september 14, 2002

Tveklöst valsäker

Jag tror att systemen för att hantera valresultatet är alldeles särdeles säkra, speciellt som Valmyndigheten har dubblerat systemen OCH har manuella krafter som väntar om något ändå skulle gå fel. Bra artikel om systemen hos Computer Sweden Dubblering ger säkert valsystem. På måndag ska jag inte sitta i SVT Morgon, vilket förstås beror på valet. Bara om Valmyndigheten misslyckas med IT-systemen kommer de att kalla in mig. Och det tror jag alltså INTE kommer att hända.
Peppar, peppar :-)

torsdag, september 12, 2002

Bäst i Parlamentet

Parlamentet, som Jarowskij producerar, har extralång valdebatt söndag den 15e klockan 19 på TV4.
Inspelningen av programmet gjordes igår kväll (onsdag) och jag var ombedd att agera Vågmästare. Det innebär att man sitter på en stol och blir hånad av politikerna, får inte en syl i vädret och skrattar så att make-upen rinner. Varmt var det också, eftersom inspelningen varade i en timme och femtio minuter.
Och hade jag varit producent hade jag tvingats klippa bort mig själv, eftersom det fanns delar av inspelningen som var sju resor roligare än Vågmästar-inslaget. Och det var ändå jättekul.
Det här programmet kommer att bli helt underbart denna gång.

måndag, september 09, 2002

Därför hatar jag PR-konsulter

Imorgon kväll ska jag hålla föredrag för en PR-byrås konsulter, under den underbara rubriken "därför hatar jag PR-konsulter". En konstruerad rubrik, men jag nappade direkt. Här är det manus jag skrev förra veckan när jag tackade ja till uppdraget.

Därför hatar jag PR-konsulter
Av Nicklas Mattsson

En gång i tiden kände jag en man som jobbade för världens största IT-företag. Han var informationschef. Han lurade skiten av de flesta i mediabranschen. Det fanns inget han gjorde som inte var beräknande. Det fanns inte en journalist som fattade att alla hans samtal, enkla kaffemöten där han ”bara råkade vara i stan och ville snacka en stund”, var planerade - in i minsta detalj.

Han var omtyckt. Han gav journalisterna vad de ville ha, men klagade aldrig om de gjorde fel, Han skickade nästan aldrig pressreleaser, mer än pliktskyldigast för att det amerikanska moderbolaget bad om det. Han anordnade sällan menlösa pressträffar där man aldrig kunde få svar på frågor, hade han pressträffar fanns det någon intressant eller kunnig människa där. Som kunde svara och hade befogenhet att svara.

Han spenderade sina dagar med att kartlägga journalister, deras artiklar och vad de skrev om hans företag. Han närmade sig alla med samma ödmuka attityd och lyckades nästan alltid få sin vilja igenom.

Sedan sadlade han om, blev PR-konsult och anlitades av mig för att berätta hur han gjort för att skapa så god PR för sin gamle arbetsgivare. Jag bad honom berätta hur han gjort, för 40 journalister.

Han ställde upp. PR-konsulter gör det om priset är det rätta. Och han gjorde ett bra jobb. Han berättade allt.

Jag hatar PR konsulter.

Det är därför jag är här.

Ohh, vad jag hatar PR-konsulter.

• För PR-konsulter vågar inte skriva vad det handlar om. Av rädsla för att de inte förstått det själva (vilket de sällan gör och de vågar inte ringa kunden och fråga heller, för kunden har bara fått en amerikansk release och ingen på firman vet riktigt vad det är de ska sälja, utom Nisse, men han är ju tekniker och får inte hålla på med PR). Det är bara Computer Sweden som tar in vilken skit som helst, men de fattar ju inte heller vad det handlar om men de skriver för experter så redaktionen hoppas att läsarna förstår. Och förstår inte läsarna kommer de att tro att de är dumma och att de måste läsa Computer Sweden oftare, för att hänga med. En ond cirkel som blir god – eller nåt.
Sådana releaser sätter man på de flesta andra tidningar upp på väggen och garvar åt – med PR-konsultens namn och företagslogo. Fast efter två år på Internetworld slutade vi att sätta upp sånt. Det blev lite tragiskt till slut. Så vi satte upp de fulaste personbilderna vi hittade i pressreleaserna. Det dröjde bara tre månader innan vi var tvungna att flytta årsplaneringen på anslagstavlan för att få plats med de fula, fula gubbarna plåtade av de uslaste fotograferna från de korkade PR-konsulterna.

• PR-konsulter verkar heller inte fatta vad som är en nyhet. De producerar mest en massa skit på kundens begäran och bryr sig egentligen bara om HUR MÅNGA releaser de skickat. Och de försöker heller inte lära sig något av sina misstag. En release som inte funkar – vad beror det på? En release som funkar – vad berodde det på?

• Jag hatar verkligen att lägga tid på uselt skrivna, uppblåsta och värdelösa ”nyheter” från elaka PR-konsulter. För jag är övertygad om att de är elaka, förutom att de är imbecilla. Vilken människa som inte är elak och imbecill kan skicka ut något sådant här till hundra redaktioner:
MontaVista Linux stödjer Intels IOP321 I/O processor
På Intel Developer Forum meddelade MontaVista Software att deras MontaVista Linux Professional Edition 2.1 är omedelbart tillgänglig för Intels IOP321 I/O processor.
IOP321-processorn, som bygger på Intels XScale-teknik, är avsedd för konstruktio-ner som kräver höga prestanda, låg strömförbrukning och en bred uppsättning integrerade periferienheter. XScale-arkitekturen är en kraftfull processorteknologi som används i Internetanslutna produkter, nätverksinfrastrukturer och lagringslös-ningar.
MontaVista Linux Professional Edition 2.1 är den nya generationen av företagets OS-plattform för inbyggda system. Förutom verktyg för korsutveckling och plattforms-specifika verktyg har den också omfattande realtidsegenskaper.

• Jag hatar PR-konsulter för att de inte lever som de lär. Varför kan de ge god PR åt sina kunder – men misslyckas kapitalt med sin egen bransch och sina egna företag? Om någon frågat mig – vilket PR-företag är bäst, du som varit journalist i 17 år? Svarar jag – ingen aning, de skriver lika illa allihop, fast Segerfeldt och partners och Prime skrev sämst.

• Jag hatar PR-konsulter för att de inte fattar att deras inflytande är på riktigt, att det fungerar och att det kan ända med katastrof om de inte vet vad de gör. Hur fan kan man vara så slö? Är det bara cyniska avdankade journalister som blir PR-konsulter? Usch.

• Jag hatar PR-konsulter för att de inte har direkt access till ett företags ledning. Skriva pressreleaser är inte Public Relations, det är slavgöra. Det är därför informationsavdelningarna på företag lägger ut det jobbet på PR-kosnulter som i sin tur lägger ut det jobbet på arbetslösa frilansjournalister som är arbetslösa för att de skriver som krattor. Och sedan sitter prao-elever och ringer journalister för att fråga om de fått den obegripliga pressreleasen men kan inte svara på en enda uppföljningsfråga.
”hej, jag ringer från XXX, har du fått vår release om att Compaq tänker skapa centers of excellence?”
”ja den har jag fått. Jag fattade inte ett skit”
”va bra, om det är något bara ring!”

• Jag hatar PR-konsulter för att de lovar sina kunder alldeles för mycket och blir desperata när de inser att löftena inte kommer att uppfyllas innan det är dags att utvärdera hur PR-byrån klarat uppdraget.

• Jag hatar PR-konsulter för att de inte mäter framgång på rätt sätt – vilket beror på att de inte lyckas förklara för sina kunder hur PR fungerar och vad man kan förvänta sig av PR på kort och lång sikt.

• Jag hatar PR-konsulter som inte vet hur mediavärlden fungerar, och att de som sitter och slipar på företagens strategier på fina luncher inte är de som jobbar med kunden på praktisk nivå, utan ”briefar” sina underställda lite nonchalant och räknar med att allt ska funka.

• Nåväl, det finns vissa saker som skulle kunna bli bättre bland PR-folk. Och eftersom ni ändå sitter här ska jag dela med mig av min oändliga visdom. Här får ni nio tips:

1) En dålig nyhet är en dålig nyhet och gröt är inte lika kul som kaviar. Är det ingen nyhet, är det ingen nyhet. Skicka inte releasen. Håll käft och gör din hemläxa.


2) Ring inte. Ring inte. Ring inte.
Skicka gärna ett uppföljande mail för att påpeka att det går bra att få bilder eller en intervju med produktchefen eller ännu hellre – ha något nytt, mer spännande att säga.


3) Ring gärna om du har en bra nyhet. Helst ska den handla om något som inte har med dina kunder att göra. Om du inte fattar varför, kan jag inte hjälpa dig mer.


3) Våga inte fråga efter testresultat eller artiklar
En bra journalist ska i detta läge be dig fara åt helvete. Känner du inte till medias spelregler, gå en kurs eller ännu hellre, hitta ett annat jobb. Be heller inte att få se artikeln i förväg i sin helhet, men kanske kan du be att få citat eller faktarutan. Men säg det i så fall i förväg!!!
Ett annat bra tips är att fråga efter tidningens policy, om du kan få ett ex? Har tidningen ingen, ska de skämmas, har de en, blir du klokare och kan göra ett ännu bättre jobb.


4) Tjata inte bara på redaktören
Media kommer aldrig att kunna ISO-certifieras, därtill är det en alldeles för idiotisk bransch. Tro därför inte att det bara är chefredaktören eller redaktionschefen eller nyhetschefen som är viktig. Eftersom det går 15 PR-konsulter på varje media-chef är det ibland ett rent helvete att vara just medichef. Pesta deras anställda istället – de kanske till och med kommer att gilla er.


5) Skyll inte på kunden!
”Jag är ledsen, men kunden vill absolut att du…”. Stå för ditt yrke, stå för vad du gör. Tänk efter före och försök inte lasta över dina misstag på journalisten. Är journalisten hygglig hjälper han eller hon dig. Men nästa gång, nästa gång du ringer har du förbrukat dina chanser.


6) Nu, strax, snabbt, kom här!
För något år sedan gick det två IT-PR-konsulter på varje IT-journalist. En dag fick jag sex samtal från konsulter som ville att jag samma kväll skulle träffa ”en intressant amerikan som var i stan”. Sex djävligt intressanta amerikaner som var så intressanta att jag aldrig hört talas om dem och deras besök var så välplanerade att jag fick fyra timmars varsel att träffa dem. Vadå? Hade de köpt supervaluebonusflightstoeurope dan innan? Verkar vällpanerat. Det stod säkert blåsorkestrar på Arlanda och varenda massmedium från Singapore till Timbuktu höll på att trampa ihjäl varandra för att få en glimt. På SVT bokar man fotografer på morgonen. Ska man vara säker på att få en speciell fotograf en speciell tid måste man boka en dag i förväg. Hur intressant måste amerikanen vara för att man ska slita bort en fotograf från olyckan i Frihamnen? Bara SVT Morgon kostar 120 miljoner kronor om året…

7) Torsdag natt ute på hårsfjärden med pilsner, flytväst och helikopter! Komplicerade och påkostade pressträffar är – mysko. ”Om de måste dra igång ånglok och Cirkus Scott för att få oss att komma – måste själva nyheten vara rätt usel”. Vem skickar man? Den 17-årige PRAOn som inte har familj och som inte alls har något emot att prata strunt med PR-konsulter över en öl i skärgården.


8) Men ni skriver väl om IT och sånt? Nej, för faen! Alla medier täcker inte allt. Och så djävla många medier är det faktiskt inte att hålla reda på. Jag vet inte hur många gånger PR-konsulter flåsat i mitt öra att ”men de har en hemsida också”. Sånt gör en bara beklämd. Gör din hemläxa eller håll käft.

9) Du är skyldig mig det. Va? När fan blev journalister skyldiga PR-konsulter något? Och vice versa? Världen är tuff, en PR-konsults jobb består i princip bara av att lösa problem. Deal with it.


Kort sagt. Jag hatar PR-konsulter.

Eller, Jag hatar faktiskt inte PR-konsulter. Jag hatar dåliga PR-konsulter.

Förresten, vet ni hur journalisterna reagerade på informationschefens föreläsning i min lilla inledning?

Av de 40 som var där, blev 30 heligt förbannade och alldeles vita i fejset. De var förnärmade, bortgjorda och tyckte att den gamle informationschefen var en fähund.

De andra 10 journalisterna garvade och tackade för tipset.

Nu ska jag berätta varför jag hatar journalister. Eller rättare sagt, varför jag hatar dåliga journalister, ni har ju redan fattat hur jag lagt upp det här.

Dåliga journalister avfärdar alla PR konsulter som djävulens hantlangare.

Dåliga journalister tror att de har ett uppdrag, viktigare än livet självt.

Journalister tror att de är förmer än de flesta andra. Därför kan medieföretagen betala dem så illa.

Dåliga journalister vill sällan lära sig nya saker – och speciellt vill de inte erkänna sina misstag eller lära sig av dem.

Bra journalister gör som de 10 jag berättade om alldeles nyss. De garvar, lär av sina missar och gör bättre nästa gång.

*Det* gör även bra PR-konsulter.

---------------------

Blir det mat nu?

Squash Meetups