Brev från Obama

En intressant och talande detalj såhär några timmar efteråt (jag är tillbaka i Sverige) är det brev som Barack Obamas kampanjorgnaisation skickade ut till alla frivilliga över landet som valt att engagera sig i kampanjen. Mailet kom en halvtimme efter McCains concession speech och knappt en halvtimme innan Obama steg upp på scenen i Chicago:

Friend --
I'm about to head to Grant Park to talk to everyone gathered there, but I wanted to write to you first.

We just made history.

And I don't want you to forget how we did it.

You made history every single day during this campaign -- every day you knocked on doors, made a donation, or talked to your family, friends, and neighbors about why you believe it's time for change.

I want to thank all of you who gave your time, talent, and passion to this campaign.

We have a lot of work to do to get our country back on track, and I'll be in touch soon about what comes next.

But I want to be very clear about one thing...

All of this happened because of you.

Thank you,

Barack


Proffsigt.

Retorik på högsta nivå

Det blev ett underbart amerikanskt historiskt slut till slut. Klart att underdog-alternativet vann. Barack Obama fick förtroendet av en befolkning som till stora delar uppenbarligen tror att han kan skapa förändring. Att se Obama hålla sitt tal till nationen var sannerligen en mäktig upplevelse, med ett slut som innehöll en mycket snygg retorisk finess. Han vävde in de förändringar i USA:s historia en 106-årig (demokratisk) dam i Atlanta sett. Och avslutade varje del om vunna segrar och förbättringar med "yes we can". Och publiken följde efter, som i en bön. Han tog tillfället i akt att hålla ett långt tal, antagligen i förvissning om att hela världen och USA tittade. Budskapet var delvis att förändringen inte är endast hans jobb, utan alla amerikaners.

Obama levererade utmärkt och var stor i stunden, men ännu större och vackrare var faktiskt McCains tal. Hans concession speech kommer säkert att citeras och diskuteras. Det var bra, det var grymt, det var en glimt av den man jag kallat en hyvens grabb. För det var han.
Naturligtvis fick jag tårar i ögonen vid båda talen. Så bra var de. Och så blödig är jag.

Rösta – få en latte

Starbucks och flera andra företag annonserar att den som idag kommer förbi en av bolagets butiker med ett "I voted"-klistermärke får en kaffe gratis. Enligt Brookings Institution väntas närmare 65 procent av alla röstberättigade rösta idag. Senaste gången så många röstade var 1908...

En lugn valförmiddag i Palm Beach

Under förmiddagen har jag åkt runt i Palm Beach, dels för att förstås besöka valkretsen där debaclet med valsedlarna inträffade i valet 2000, dels för att "känna in" stämningen. Och det är förvånansvärt lugnt. Det är inte särskilt långa köer, mot vad man förmodat. En pittoresk detalj är att det är en tisdag och folk måste helt enkelt ta ledigt från jobbet för att kunna rösta. Flera väljare jag pratat med idag tycker att man borde flytta valet till en söndag eller lördag. Och det tycker även några arbetsgivare som intervjuats i till exempel USA Today...

Däremot räknar man med att köerna ska byggas på under eftermiddagen när folk åker från jobbet för att rösta. Medierna påpekar om och om igen att "den som står i kö för att rösta klockan 7 när vallokalerna stänger, kommer att få lägga sin röst". De första vallokalsundersökningar kommer att presenteras redan klockan 6.

Det finns en hel del valarbetare ute och viftar med skyltar och gör så kallad canvassing (knackar dörr), men här i Palm Beach är det nästan bara demokrater. Jämfört med en valkampanj i Sverige är det betydligt färre skyltar och det kan ju även bero på att antalet partier är färre, även om valet inte handlar om partier – utan om John McCain och Barack Obama. Och en himla massa school boards, referendums, senatorsval och kongressval. Röstsedlarna i vissa distrikt kan vara upp till en meter långa...

Georgia, Indiana, Virginia är viktiga stater – håll koll på dem. De som vinner Virginia, har stora chanser att bli president, för den staten har alltid varit republikansk men har idag en demokratisk guvernör.
Samma gäller viktiga senatorsval, en tredjedel av senaten väljs om i år. Och två viktiga stater där republikanska senatorer mot alla odds verkar vara i trubbel. Det gäller Mitch McConnell i Kentucky och Elisabeth Dole i North Carolina (ja, det är Bobs fru). I vanliga fall skulle de sitta säkert, men idag finns risk att de kanske förlorar sina senatsposter – och med det skulle valet kanske kunna hamna i demokratisk favör.

29 miljoner förhandsröster

Valdag! I de 30 stater där det går att förhandsrösta har 29 miljoner personer redan gjort det. Båda kandidaterna har hetsat sina väljare att rösta tidigt, för att de ska få tid över på valdagen och se till att någon annan, som inte avser att rösta, gör det. Obama har röstat själv nu på morgonen i Chicago, i direktsändning. McCain ska rösta under dagen i Phoenix. Biden och Palin har åkt hem till sina respektive stater för att göra detsamma.
Obamas mormor dog igår morse, så hon fick aldrig uppleva valet. Men hon hade poströstat på Hawaii...

Barack Obama, bilder från Jacksonville

Välregisserat med Barack Obama

Om John McCain inatt i Miami levererade ett tal nästan helt tomt på politiska initiativ och mer eldade sina anhängare, gjorde Barack Obama tvärtom idag i Jacksonville.
När McCain pratade energiskt och kortfattat, var Obama högst presidentlik och talade väl och länge om vad han verkligen vill göra. McCain var en fighter som i underläge försöker slå mot sin motståndare och försöker få sina passionerade anhängare att fortsäta kampen ända in i kaklet. Obama en man som redan antagit presidentmanteln, som hellre berättar om vad han vill göra och begär sina anhängares stöd i det hårda arbete det innebär.

Dessa två rallies skilde sig högst påtagligt från varandra. McCains var snabbt ihopsatt, lite amatörmässigt men med passionerat gastande publik, varav en mycket stor andel exilkubaner. Obamas var högst välregisserat, med gott om välordnade frivilliga som metodiskt fyllde salen och anhängare som var betydligt mer beskedliga. McCain-anhängarna hade egna skyltar med sig, både handskrivna och de officiella, tryckta. Obama-gänget hade inte en egen skylt med sig och endast de delar av publiken som skulle synas i TV:s direktsändning fick skyltar och flaggor.

Obama är den bättre talaren, den bättre tv-figuren och har den bättre kampanjorganisationen. Det framgår tydligt att hans agenda har socialistisk slagsida, vad han än själv säger. Han framstår som en ärlig och uppriktig person. Och om inte demokraterna vinner den här gången, med en kandidat som uppenbarligen har så många fördelar, lär anhängarna bli grymt besvikna...

McCain framstår som en hyvens grabb, en hederlig man och det enda som egentligen tynger ned honom är att hans kampanj inte alls lyckats med allt det som Obama-kampanjen gjort. Och valet av Sarah Palin som vicepresidentkandidat framstår som obegripligt och misslyckat. Inatt var han definitivt mer på hugget än Obama imorse. Vilket förstås kan bero på hur de ligger till i mätningarna – Obama ser ut att kunna vinna om han tar Florida, McCain måste vinna många "battleground states" och dessutom ta några till som idag ser ut att vara "säkra" Obama-stater.

De flesta medier rapporterar att det ser ut som att Obama vinner. Jag är bara säker på att det blir på ett av två olika sätt: antingen vinner McCain med en hårsmån eller så vinner Obama en jordskredsseger. Samma strömningar som puttade bort Göran Persson från posten som statsminister känns när man talar med folk här – Bush måste bort och om det skulle finnas minsta lilla Bush-smuts på McCain är Obama det enda alternativet som finns. Vilket inneburit att många republikaner vänt sig till Obama, trots att McCain gjort en hel del för att fjärma sig från Bush och framförallt Bushs ekonomiska politik.

Men. Det finns många, många procent väljare i viktiga stater som fortfarande inte bestämt sig. Det ska bli kul, det här...

Tufft program

Först McCain i södra Miami, sedan tillbaka till hotellet vid tre på morgonen och nu, en halvtimme senare, är det dags att åka de fyra timmarna till Jacksonville som ligger norrut. Vad gör man inte för att få se båda kandidaterna
(Update: Bussen kom en och en halv timme sent, så vi kom inte iväg förrän klockan fem på morgonen. När vi nu är tillbaka klockn fem på eftermiddagen är de flesta ganska trötta...)

McCain por favor

Coral Gables, södra Miami, halv ett på natten amerikansk tid. En till största delen spanskspråkig publik, med många exilkubaner, väntade på att John McCain skulle komma i nästan fem timmar. Han pratade i 20 minuter, oavbrutet avbruten av "USA, USA" och "McCain, McCain". Stentufft sista 48 timmarna för John McCain, med sex stater på programmet. Otroligt hängivna supportar, men det kändes ändå som att publiken förväntar sig nederlag imorgon tisdag...

It's the states, stupid

Med fyra dagar kvar till ett av de mest intressanta valen i världen, är det värt att notera att det inte en nationell kampanj eller ett nationellt val. Det handlar om de enskilda staterna. Just idag har Obama ett solklart övertag i den sammanräknade nationella valundersökningarna – men ändå säger de flesta bedömare att det kommer att bli "a close one".
– Det viktigaste som händer just nu händer i domstolar över hela USA, där man slåss om vilka regler som ska gälla för vem som ska godkännas som röstberättigad och vilka röster som ska räknas, säger Hans Anker, en holländsk pollster och political strategist som bland annat jobbat med Bill Clinton-kampanjen och ett tjugotal andra kampanjer över hela världen.
I det sammanhanget spelar enligt Anker det stor roll vem som är guvernör i respektive stat (guvernörer har ungefär samma typ av funktionella roll som premiärministrar i europeiska länder). Chanserna är stora att de stater som i dagsläget är "swing states" vinns av den kandidat vars parti "äger" guvernören.
Valprocessen fungerar helt annorlunda i olika stater. Och den som är secretary of state under guvernören har en stor makt att påverka vem som får och inte får rösta. Hela grupper av människor som registrerat sig som röstande kan diskvalificeras i dessa utslag. Ibland kan dessa figther gå hela vägen upp i Högsta Domstolen.
– Bush-folket vill gärna att man inte öppnar arkiven eller börjar gräva i detta, eftersom det kan finnas risk att de åker i fängelse för att ha påverkat några av dessa utslag i valet i Florida år 2000. Nej, jag är inte konspirationsteoretiker, jag har blivit realist efter 13 år i USAs politiska värld, säger Anker.
Att Obama uppmanar folk att rösta tidigt, handlar om att han inte litar på systemet, av skälen ovan, menar Anker. Upp till 30 procent, även om valdagen fortfarande är viktig. I Oregon till exempel röstar alla via brev och man har tagit bort vallokaler.
– Jag är ganska säker på att "exit polls" kommer att dö som fenomen efter detta val.
Enligt Anker har Obama-kampanjen gjort minst misstag. McCain anses vara för mycket av en gentleman för att kunna driva en typiskt aggressiv, och framgångsrik, republikansk kampanj. Han har antagligen beslutat att inte använda den taktik som till exempel George Bush använde mot honom i South Carolina år 2000.
– Men McCain borde använt tiden när Obama slogs med Hillary Clinton att skaffa en vicepresidentkandidat och förbereda sig för slaget, men utifrån sett gjorde man väldigt lite, vilket var ett stort misstag.
Ett av Obama-kampanjens misstag var att attackera Palin för att hon "bara" är en guvernör från lilla Alaska och "bara" varit det i två år. Istället för att anspela på att kandidaten kanske är inkompetent, måste man skapa en situation där kandidaten själv visar det. Men det glömde demokraterna i sin förvåning över McCains val av sidekick.
Slutsatsen blir väl, som vanligt, att det bara är helt vanligt folk som gör töntiga misstag bakom kampanjerna. Inga supermänniskor.

Håll koll på www.realclearpolitics.com

Och squash

Naturligtvis lyckades jag klämma in en squashtimme idag. På New York Athletic Cub. Exklusivt, men mycket trevligt. Gym, simhall, tre squashbanor och en 200 meter lång löpbana. På sjunde våningen intill Central Park, ingång från 58e gatan. Grymt.
Kolla www.nyac.org

Tuffa tider i New York

Jag är i New York för att lära mig "allt" om amerikanska val och politiska kampanjer. PR-byrån Springtime, med socialdemokratiske kampanjmakaren Bo Krogvig i spetsen, ordnar varje amerikanskt valår en konferensresa som börjar med föredrag av intressanta människor i New York, fortsätter med besök i en "swing state" och lokala republikanska samt deomkratiska kampanjorganisationer. Och den som vill kan sedan hänga med på en stor konferens i Washington för politiska strateger. Jag hänger med till Florida och kollar in kampanjerna på plats, men jag åker hem direkt efter valet.
Enormt spännande, speciellt i ljuset av den pågående kalabaliken på finansmarknaderna, som skapar stora problem för människor här. Huslån, collegeavgifter, arbetslöshet och snabbt neddragna budgetar i företagen skapar ekonomisk stress. Jag har redan pratat med ett stort antal "new yorkers" som vittnar om problemen. Det finns speciellt i demokratiska New York en längtan efter "change". Och undersökningar i både USA och Europa tyder på att folk i allmänhet är extremt missnöjda.
– Samtidigt är New York ett fantastiskt ställe att bo, här finns alltid möjlighet att tjäna pengar någonstans, på någonting, berättade egyptiske limousinägaren/chauffören och tvåbarnsfadern Ahmed som nyligen blev amerikansk medborgare.
– Jag har redan röstat. För Obama.

Vencap i Silicon Valley har blivit för stora

Vid middagen på suveräna grekiska restaurangen Kokkari (200 Jackson St) berättade riskkapitalisten Michael Borrus om sin verksamhet. Han har efter många år i branschen startat en egen vencapfirma kallad Xseed, som helt enkelt står för seed money, mellan 100 000 och 4 miljoner dollar. Xseed starades eftersom det saknas en sådan spelare i Silicon Valley, vilket för en utomstående förstås låter lite konstigt. Borrus förklarade varför:
– De stora VC-företagen, som Kleiner Perkins och Sequoia, har så stora tillgångar idag att de bara på sin management fee på två procent gör sina delägare förmögna, varje år. Samtidigt måste de investera i så stora projekt för att kunna få en omsättning på sina tillgångar att de struntar helt i de små, de som kanske bara behöver några hundratusen dollar för att komma fram till om tekniken kan fungera över huvud taget.

De stora VCna måste antingen öka antalet projekt (och med det personalstyrkan, vilket i sin tur minskar lönsamheten...) eller göra som de gör – bara satsa på de stora projekten i senare skeden, när tekniken är bevisad, marknadstester gjorda etc med andra ord i finansieringsrunda två eller tre (series B och C, som de kallas).
Enligt Borrus jagar de stora VCna inte längre intressanta entreprenörer, de har en strid ström av hugade sökanden som de ger audiens till.

47 minuter med Vinod

Det finns riskkapitalister i Silicon Valley. Och så finns det Vinod Khosla. Honom mötte jag idag och det var en sann upplevelse. Han driver Khosla Ventures, var med och startade Sun Microsystem och några andra företag. Gjorde några spänn och började 2000 intressera sig för energiområdet.
2004 hde han läst in sig på tekniken och drog igång sin egen fond, som enbart satsar på högriskprojekt inom energi. Och endast projekt som handlar om "breakthrough technologies". Han fortsätter att förkovra sig och anses av många vara en av de absolut främsta när det gäller att förstå vart världen är på väg på energiområdet.
– Jag gillar inte affärer, jag är bara intresserad av teknik och vad som kan driva den framåt. Men jag tror att jag har en hel del att lära entreprenörer om hur världen fungerar, så då får man leva med affärssidan, berättade han.
Khosla Ventures är precis som många andra venture cap-bolag i Silicon Valley intresserade av ny teknik, men det räcker inte för Khosla att satsa på saker som är tio procent billigare, 10 procent effektivare eller bygger på en ny variant av gammal teknik. Ska det vara, ska det vara ordentligt:
– Ju större problem, desto större möjligheter. Exempelvis har vi satsat pengar på en kille som tror att han kan göra vad naturen gör, tillverkar olja av växtmaterial på några miljoner år, på bara några timmar. Vi såg hans beräkningar och tittade på några små experimentresultat. En månad senare hade vi bestämt oss och han har nu pengar att röra sig med för att kunna får ordning på tekniken inom 2-3 år. Det fanns ingen annan som ville investera i hans bolag, speciellt inte de stora oljebolagen. Men vi gjorde det, för att det är precis den typ av investeringar vi gör.

Khosla är en suverän representant för Silicon valley – rik, smart, no bullshit, filantrop och affärman. Alla de goda egenskaper den här regionen producerat. Khosla har heller inga problem att samla på sig de största hjäronorna och talangerna – eftersom det han satsar pengar på i nio fall av tio är fullständigt banbrytande. Sådant kan få vem som helst att hoppa av ett välbetalt jobb på ett storföretag eller annorstädes...
– Vi anställde nyligen en av forskningscheferna på MITs materialsektion till ett litet, tre man stort, bolag. Naturligtvis fick han en rejäl del i bolaget, men samtidigt gav han i princip upp hela sin akademiska karriär. Jobbet på MIT var ett så kallat livstidsförordnande, en tjänst man tilldelas och sedan får behålla tills man dör. I Europa skulle det aldrig hända. Ni européer är alldeles för bekväma...

Khosla har fått kritik för att han pushat hårt för etanol, men han satsar om sagt på allt som kan ha en marknad inom energiområdet. Intressant nog tar nästan alltid hälften av entreprenörens bolag när han går in. Vilket han kan göra eftersom det ofta inte finns någon annan som är beredd att satsa. Samtidigt är det runt 10 procent mer än vad som är kutym.

Som sagt. Det blir definitivt en artikel i Entreprenör om denne man.

the context, the individual, the exit

Tom Kosnik visade sig vara en skön herre, "consulting professor" som undervisar i både entreprenörskap och marknadsföring samt jobbar med Stanford Technology Ventures Program.
Han berättade underhållande om kiselfettsdalen (erik bergsten, tekniskt magasin 1983) och dess framväxt. Det man lärt sig under åren sammanfattade han i princip såhär:
Att den som är en spelare (och följaktligen att räkna med i framväxten av nya företag, jobb och tillväxt) riskerar pengar, tid och eller anseende för att få del i framgången. Förutom de uppenbara spelarna, entreprenörerna och de som investerar pengar i enreprenörernas projekt, har det i Silicon Valley vuxit fram en hel kader av service providers, som advokater, revisorer, lösa nätverk, banker, som alla gör sin speciella del i arbetet med att plocka fram nya, framgångsrika företag.
Och naturligtvis finns det skrivna och oskrivna regler för hur samarbetet mellan alla dessa spelare ska gå till. En intressant, oskriven regel är att man som entreprenör aldrig någonsin ska berätta hur mycket man tror att ens företag är värt – sådant ogillas. Det är inte du som entreprenör som är expert på värdering och det anses oförskämt att en entreprenör tror sig kunna värdera sitt företag...

Stanford spelar enligt Kosnik naturligtvis en viktig roll i allt detta, eftersom universitet traditionellt sett är extremt kommersiellt inriktat och har många rektorer, lärare och professorer med entreprenörsbakgrund. Studenterna är innovatörer, forskare och arbetskraft för Silicon Valley.
Interaktionen mellan alla dessa grupper bygger förstås på att alla på ett eller annat sätt vinner. Pengar, erfarenhet, anseende eller annat.

Han påpekade att det inte är riktigt sant att man måste misslyckas och att man får lov att göra det. Snarare är det så att man kan misslyckas en gång och man får absolut inte skylla på någon annan, och absolut aldrig på sin riskkapitalist...

Själv tror jag att Kosnik förvisso har rätt i det mesta han sa, men att tre saker är viktigare än många andra:

– Folk ser sig som individer och yrkesmän i första hand, som anställda på ett företag i andra. Det betyder en hel del för hur man agerar, oavsett vilken typ av "spelare" man är...
– Kontexten är i slutändan därför extremt viktig - hur kultur, lagar, koder, etiska värderingar, språk, hälsovård, klimat (vädret är en hyggligt bidragande orsak...) politisk inställning till företagande och skattesystem. De spelar viktiga roller som bakgrund för att hjälpa eller stjälpa ett system som det i Silicon Valley. Inte minst för att de inte går att påverka, påtminstone inte kortsiktigt.
– Exit är viktigt för alla – här vågar man fundera över hur man framgångsrikt ska ta sig ur projekt man investerat i. Och hellre snabb avlivning av företag som har det jobbigt så att man kan flytta pengar och resurser till ett mer luckrativt äventyr. Även om det kanske inte alltid är särskilt klädsamt att en entreprenör pratar om sin exit-strategi...

Another fine day in San Fran

Idag träffar vi Tom Kosnik, professor på Stanford, som ska berätta om hur ekosystemet i Silicon Valley fungerar. Ska bli spännande. Idag är det Memorial Day i USA och helt stängt överallt, vilket även innebär att trafiken kommer att vara mycket sparsam. Med amerikanska mått mätt...

"The mighty Redwood"

Muir Woods norr om San Francisco . Här händer det inte mycket. Jo, förresten, ett av träden välte förra veckan – stort. Både trädet och det faktum att det föll.
Träd som är tusen år gamla och sjuttio meter höga har små problem med skogsbränder, sin Facebook-status eller volatiliteten på aktiemarknaden. Men lite enahanda kan det nog bli, även om omgivningarna är vackra.

Back at Stanford

Nej, jag är inte här för att jaga David Nordfors med blåslampa, även om det verkar som att många innovationsjournalister läser mina gamla inlägg om InJo-konferensen 2006. Jag är i regionen för att besöka företagare, riskkapitalister och sedan till Washington DC för att träffa företagarorganisationer, tjänstemän och politiker.
Efter att dagen handlat om affärsängelnätverken i Silicon Valley (ska skriva mer om dem sedan), men viktigaste händelsen var förstås att jag spelade squash på Stanford University idag! Nästan två timmar!
Fråga mig inte hur jag lyckades komma in över huvud taget, hur jag ordnade squash partners och dessutom tog mig till Palo Alto enkom för detta. Eller vafan, svaret är förstås Internet och lite social engineering.
På lördag ska jag spela med Colin som är chef för Macworld/PCworlds interaktiva bolag.

Christ Church College, Oxford

Här skulle ungarna varit med.

Ferrari Meet på Blenheim

Blenheim Palace, Woodstock, Oxfordshire, England, denna helg råkade Ferrariklubben ha möte. Många röda bilar blev det. Som Vallåkraträffen, men samtidigt långt därifrån...