Tom Kosnik visade sig vara en skön herre, "consulting professor" som undervisar i både entreprenörskap och marknadsföring samt jobbar med Stanford Technology Ventures Program.
Han berättade underhållande om kiselfettsdalen (erik bergsten, tekniskt magasin 1983) och dess framväxt. Det man lärt sig under åren sammanfattade han i princip såhär:
Att den som är en spelare (och följaktligen att räkna med i framväxten av nya företag, jobb och tillväxt) riskerar pengar, tid och eller anseende för att få del i framgången. Förutom de uppenbara spelarna, entreprenörerna och de som investerar pengar i enreprenörernas projekt, har det i Silicon Valley vuxit fram en hel kader av service providers, som advokater, revisorer, lösa nätverk, banker, som alla gör sin speciella del i arbetet med att plocka fram nya, framgångsrika företag.
Och naturligtvis finns det skrivna och oskrivna regler för hur samarbetet mellan alla dessa spelare ska gå till. En intressant, oskriven regel är att man som entreprenör aldrig någonsin ska berätta hur mycket man tror att ens företag är värt – sådant ogillas. Det är inte du som entreprenör som är expert på värdering och det anses oförskämt att en entreprenör tror sig kunna värdera sitt företag...
Stanford spelar enligt Kosnik naturligtvis en viktig roll i allt detta, eftersom universitet traditionellt sett är extremt kommersiellt inriktat och har många rektorer, lärare och professorer med entreprenörsbakgrund. Studenterna är innovatörer, forskare och arbetskraft för Silicon Valley.
Interaktionen mellan alla dessa grupper bygger förstås på att alla på ett eller annat sätt vinner. Pengar, erfarenhet, anseende eller annat.
Han påpekade att det inte är riktigt sant att man måste misslyckas och att man får lov att göra det. Snarare är det så att man kan misslyckas en gång och man får absolut inte skylla på någon annan, och absolut aldrig på sin riskkapitalist...
Själv tror jag att Kosnik förvisso har rätt i det mesta han sa, men att tre saker är viktigare än många andra:
– Folk ser sig som individer och yrkesmän i första hand, som anställda på ett företag i andra. Det betyder en hel del för hur man agerar, oavsett vilken typ av "spelare" man är...
– Kontexten är i slutändan därför extremt viktig - hur kultur, lagar, koder, etiska värderingar, språk, hälsovård, klimat (vädret är en hyggligt bidragande orsak...) politisk inställning till företagande och skattesystem. De spelar viktiga roller som bakgrund för att hjälpa eller stjälpa ett system som det i Silicon Valley. Inte minst för att de inte går att påverka, påtminstone inte kortsiktigt.
– Exit är viktigt för alla – här vågar man fundera över hur man framgångsrikt ska ta sig ur projekt man investerat i. Och hellre snabb avlivning av företag som har det jobbigt så att man kan flytta pengar och resurser till ett mer luckrativt äventyr. Även om det kanske inte alltid är särskilt klädsamt att en entreprenör pratar om sin exit-strategi...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar